Brun utanpå, sönder inuti

Hej allihopa! Har varit lite trög med att uppdatera. Har ju varit i Spanien en vecka! (Hur härligt som helst!!!) och efter det varit sjuk och jobbat på sthlms mässan. Men vi tar en sak i taget.

Från Onsdagen den 18de till Onsdagen därefter (25e) var jag tillsammans med familjen i Spanien. Samma morgon som vi skulle åka vaknade ju jag dock med halsont och fick senare huvudvärk och lite feber. Jippi! Men det fick gå. Jag körde på min vanliga taktik: Ignorera och kör på tills det går över.Funkar nästan alltid. Och denna gång funkade det, ja det gick ner efter sisådär 3-4 dagar iaf :-).

-Vi kom dit ganska sent på onsdag kväll så bad-premiären fick bli dag två. Och sicken premiär det bidde. En halvtimma-40 minuter senare var vi på rask fot hemåt för att få ut giftet från min fot som en fisk-j*vel sprutat in. Ont gjorde det, men återhämtningen gick snabbt. [Tips för de som råkar ut för samma sak: Ta er till lägenheten/hotellet alternativt någon restaurang eller liknande som har mkt varmt vatten. Häll det väldigt varma vattnet i en bunke lr dyl. Doppa det bitna området i vattnet och håll kvar i ca 5 min.. Ta-da! Giftet och smärtan borta!] Men detta trick visste vi ju inte om förrän jag hoppat bort till en sjukstuga och de konstaterat att det var ett fiskbett, därefter skulle ju självklart mamma, pappa o brorsan i lugn takt packa ihop grejerna och lunka sig bort från stranden.. och mina vänner, jag ska säga er att smärtan går inte ner efter ett tag eller något sådant, den blir bara värre! Men så småningom kom vi till lägenheten och jag fick bort giftet. Det är fortfarande idag lite ömt men absolut ingenting i jämförelse med då. Direkt efter detta skulle jag duscha för första gången i den duschen vi hade där. Först och främst kunde jag inte stänga av kranen, bror min fick hjälpa mig när jag vart klar. Dessutom hade jag lyckats med att svämma över hela badrummet. Kände inte riktigt att denna resa var ämnad för mig just då. Men jag körde vidare.

-Dagen efter gick jag och mamma en längre promenad på stranden, efter en längre sträcka började jag känna hur bikini brallorna började skava på låren, troligtvis saltvattnet på dem och att mina lår numera liksom går ihop näst längst upp.. Jag ignorerade, ignorerade och ignorerade.. men till sist gjorde det så sjuhelsikes ont. Jag såg ut som jag skitit på mig på väg hem, för ombytehar man inte med sig till stranden då det är så pass varmt att badkläderna hinner torka på vägen hem. Skavsåren höll i sig i några dagar och reducerade min garderob till hälften i och med att många shorts slutade precis vid såren. Men det fick gå, jag smärjde in det med jämna mellanrum och nu är det borta! (Kortisonsalva och/eller helosan: Bra skit!).

-På fredagen började även något som jag troor var någon slags solsting. Jag blev yr och kände mig lite smått flytande/gungande på moln under flera dagar. Låter rätt trevligt kanske men efter ett tag blir det lite frustrerande. Också detta var det ju bara att "vänta bort". Ett par dagar senare, minns inte direkt när, skulle jag helt oskyldigt "toppsa" öronen, både jag och min bror är lite beroende av detta. Denna gång lyckades jag dock få hela luddet från en av sidorna att fastna i örat. Men med inte allt för mkt "effort" fick mamma ganska snart ut bomullen med en pinsett.

Ja det var nog de större "olyckorna" under denna resa. Kändes emellanåt som att någon ville tala om för mig att jag borde låsa in mig någonstans och låta någon övervaka mig 24/7 eller egentligen typ bara åka hem! Men det gjorde jag inte och tur var det för sicken härlig vecka det vart ändå. Varje kväll satt vi alla fyra och spelade kort efter en härlig middag på någon av resturangerna vid stranden. Brorsan och jag var som små barn igen som, direkt efter vi ätit klart sprang iväg till biljardbordet och spelade istället för att sitta o vänta på mamma och pappa. Vi badade varje dag, gick våra kvällspromenader för att utforska området och svettades bort på stranden. Och bruna vart vi! :) Eller ja, först väldigt röda.. Sen allt brunare och fräknigare. Man känner sig så fräsch när man är brun... Men hur kommer det sig egentligen? :-/

Nåja, hemresan gick galant, fastän vi chockades lite av denna kyla som Sverige hade att bjuda på. Kanske var det denna rejäla temperatur-skillnad som orsakade något konstigt i min kropp...? När vi väl var hemma i Spånga efter flyg till Skavsta och bilresa till Sthlm mitt i natten var det ganska snart läggdags men precis innan dess fick jag ett plötslig illamående svept över mig från ingenstans. I flera dagar hade jag kramper i magen som smärtade mer och mindre, från och till. Dessutom fick jag vågor av illamående, huvudvärk som slog till som ett tak rasandes över mig varje gång jag ställde mig upp och en feber som kom och gick precis som den ville. Jag försökte med mitt "ignorera till det går över" trick men denna gången funkade det inte. Jag fick gå till vårdcentralen söndag kväll men de kunde bara konstatera att jag hade en minimal infektion i kroppen. Ändå fick jag antibiotika vilket vekar ha hjälpt för numera har jag ingen feber, huvudvärk eller illamående. Magen har blivit mkt lugnare men jag känner fortfarande av att det är någonting. På måndag morgon märkte jag hur som helst även att mitt avfall var svart, alltså verkligen kolsvart. Jag tänkte inte mer på det förrän jag nämnde det senare för mamma, jag googlade det och märkte att detta kan vara pga tex magsår. Ringde då till vårdguiden som rekomenderade mig att ta mig till St Görans sjukhus. Även där var alla prover bra, förutom att de kunde konstatera att det var blod i min avföring. Så imorgon bitti ska jag alltså på en sk endoskopi. De ska stoppa upp en slang i arslet på mig och se vad som är fel. Ser inte riktigt fram emot det men antar att det är nödvändigt, så de hittar orsaken till allt detta. Vidare uppdatering får alltså komma imorgon. Uscha...

Idag har jag jobbat såsom även under söndagen och igår. Men idag fick jag efter jobbet åka till Kulturama och vara med på en balettklass för Madelaine, mkt härligt att få rota sig in lite i balettkroppen igen. Det behövdes! Och att dessutom få dansa för just Madelaine är ju bara en fröjd i sig. Vad den kvinnan kan! Tappar hakan fortfarande efter tre år med hennes balettklasser.

Jag fick även träffa Ida Hurst och Jazz Madde. Madde får mig Alltid att skratta, hon är så jäääkla skön den människan. (Kärlek till dig!) Båda de två är så härliga och avslappnade, speciellt Ida. Hon är nog bland de mest stabila och mest avlappnade människor jag stött på. Härligt värre! Efter Kulturama besöket for det iväg till Årsta berg för att möta upp Liina. Vi satte oss vid ett fik i Liljeholmens nya galleria. Mkt trevligt, som vanligt. Det är verkligen vänskap. Vi är två så olika personer men vi har känt varann sen jag föddes (Liina är ett halvår äldre :-P) och har hållt ihop sen dess. Fastän vi har så vitt skilda intressen pratar vi konstant då vi träffas, jag har nog ingen annan jag kan känna mig så pass avslappnad och äkta inför som Liina. Jag har Massa vänner jag verkligen älskar och som jag trivs med hur super bra som helst men ingen kommer någonsin att kunna toppa min Liina. Det är vänskap som varat och kommer vara livet ut. :-) (Tack för att du alltid funnits där Liina, fastän du inte alltid varit där... :-P)

Näe nu får det vara nog för denna gången, detta inlägg är nog redan några meter långt. Mkt på en gång! ;-)
Men god natt allihopa!

Puss&Kram